Semesterdag 28 (eller 35), den 9 augusti
Så var den då här, den sista semesterdagen. Dagen som man vet ska komma men som man medelst strutsprincipen försökt undvika in i det längsta trots att ångesten varit på besök relativt länge. Och det innebär även att jag ska gnälla av mig lite här, precis som jag gjort de senaste åren när semestern är slut. Och tittar jag tillbaka så har jag inte förändrats ett dugg, vilket innebär att jag åtminstone är konsekvent.
Men det är märkligt ändå. I slutet av semestern så känns det som om en vecka passerar lika fort förbi som en dag gör i början av semestern. Men nu är vi ändå här och imorgon påbörjas en lång resa tills nästa sommar och semester. Och det känns, märkligt nog, jobbigare för varje år.
Jag tror det beror på att jag någonstans har helt orimliga förväntningar på semestern som den tid på året då jag ska hinna med att göra allt det som inte gjorts innan och ta igen all den tid jag förlorat genom att arbeta för mycket (vår och försommar upplevde jag inte i år). Men det fungerar ju inte, och det vet jag. Så det måste bli en förändring här -- ett stort steg är att inte skjuta upp saker och ting bara för att dödslinjen ligger lite längre fram i tiden (ja, vi har hört den förut!).
Sen är jag ju också en sådan person som har svårt att bryta upp och inte gillar den okända framtiden utan gärna hänger kvar i den trevliga (om den är det vill säga) och bekanta dåtiden där jag känner till hur det fungerar och vad som händer. En trygg semester är därför överlägsen ett till vissa delar okänt arbete. Det där med att leva i nuet är inte heller riktigt min grej, utan det blir lite mycket backspegeltittande. Bortsett från när jag kör bil, kanske är säkrast att tillägga...eller kanske inte.
Nej, slut på amatörpsykologiserandet och ångestluftandet! Vid lunchtid imorgon har jag, på gott och ont, redan glömt bort att jag ens haft semester...
Men det är märkligt ändå. I slutet av semestern så känns det som om en vecka passerar lika fort förbi som en dag gör i början av semestern. Men nu är vi ändå här och imorgon påbörjas en lång resa tills nästa sommar och semester. Och det känns, märkligt nog, jobbigare för varje år.
Jag tror det beror på att jag någonstans har helt orimliga förväntningar på semestern som den tid på året då jag ska hinna med att göra allt det som inte gjorts innan och ta igen all den tid jag förlorat genom att arbeta för mycket (vår och försommar upplevde jag inte i år). Men det fungerar ju inte, och det vet jag. Så det måste bli en förändring här -- ett stort steg är att inte skjuta upp saker och ting bara för att dödslinjen ligger lite längre fram i tiden (ja, vi har hört den förut!).
Sen är jag ju också en sådan person som har svårt att bryta upp och inte gillar den okända framtiden utan gärna hänger kvar i den trevliga (om den är det vill säga) och bekanta dåtiden där jag känner till hur det fungerar och vad som händer. En trygg semester är därför överlägsen ett till vissa delar okänt arbete. Det där med att leva i nuet är inte heller riktigt min grej, utan det blir lite mycket backspegeltittande. Bortsett från när jag kör bil, kanske är säkrast att tillägga...eller kanske inte.
Nej, slut på amatörpsykologiserandet och ångestluftandet! Vid lunchtid imorgon har jag, på gott och ont, redan glömt bort att jag ens haft semester...
Det är svårt att inte bli lite bitter när vädret nu när semestern är slut visar sig från sin somriga sida. Om jag kommer att älta "Nu är det snart vinter och vi som ingen sommar'hatt" de kommande veckorna? Skulle tro det. Men jag är inte bitter. Jag tycler det ska bli så skönt med mörker, storm, snöblask och drivis efter detta fantastiska sommarväder.
Nu dröjer det inte länge förrän denna spensliga växt reser sig igen. Men håll ut -- om 135 dagar är det vintersolståndet och då vänder det igen!
Dessa härliga tips som dyker upp i tidningarna nu när semestrarna börjar ta slut (denna från Expressen). Det ska erkännas att det känns bra att man inte är ensam. Av dessa tips gillar jag främst punkt 5, enligt vilken jag ska stiga upp först framåt eftermiddagen (att sova torde vara ett rutinartat ärende).
Det börjar bli tradition med en bild tagen vid solens nedgång, vilket i år inträffade klockan 20:56. Nu får vi vänta tills den 7 maj 2016 innan vi har en lika sen solnedgång på den breddgrad jag befinner mig. Håll ut!
Då återstår bara för Semesterbloggen 2015 att tacka för sig och önska alla trogna läsare på återseende 2016!
Eller ja vänta nu, förhoppningsvis tidigare än så, för om tid finns lär det bli några lågsäsongsuppdateringar också. Och jag har ju lovat er avslutningen på garagestädandet (som, givetvis, drog ut på tiden och inte blev klart idag...). Och fönstermålningen som jag påbörjade förra semestern... Och det ryktas om att mer fyllning ska köras ut med rullebör... Och fiskespöna behöver nog motioneras...Så här kommer att hända saker. Kika därför gärna in någon gång med en kopp kaffe eller så och kontrollera så att jag sköter mig.
Eller ja vänta nu, förhoppningsvis tidigare än så, för om tid finns lär det bli några lågsäsongsuppdateringar också. Och jag har ju lovat er avslutningen på garagestädandet (som, givetvis, drog ut på tiden och inte blev klart idag...). Och fönstermålningen som jag påbörjade förra semestern... Och det ryktas om att mer fyllning ska köras ut med rullebör... Och fiskespöna behöver nog motioneras...Så här kommer att hända saker. Kika därför gärna in någon gång med en kopp kaffe eller så och kontrollera så att jag sköter mig.
Kommentarer
Trackback
