knegus

Den första augusti... Trettionio... Jaha, så var vi då här. Augusti, och därmed hösten, har börjat. Dagen har blivit en timme och trettiosex minuter kortare sedan sommarsolståndet och mörkret kommer allt tidigare.

Jag tycker inte om det. Mörkret och kylan som allt mer gör sig påmind. Även om inte det mesta regnar bort, så får jag ge den där poeten rätt som skaldade att sommaren är kort. Åt helsike för kort. I mitt fall beror det mycket på att jag missar såväl maj som juni och början av juli på grund av något snedvriden arbetsbelastning. Att då under tre veckor försöka klämma in en hel sommar och allt man där vill hinna med är...omöjligt. Vilket jag varje år bittert konstaterar utan att sedan minnas det till nästa år.

Trettionio... Och ja, jag har nu dessutom blivit ett år äldre. Och ja, jag känner mig både betydligt yngre och äldre än denna siffra.

Denna födelesedeg var dock något annorlunda än tidigare då jag delade den med en likaledes förstaaugustiutsläppt mäklare, pappersundertecknande och tapetsgenomgång. Ja, något ska man ju göra...

Snipp, snapp, snut, så var semesterdag 22 slut. Imorgon ska vi tala om något betydligt mer semesteraktigt.