knegus

Så var den då obönhörligen här. Årets sista semesterdag. Därmed är det även dags för mig att vara negativ och ni som inte vill läsa det kan sluta här, för innehållet kommer att vara detsamma som de senaste årens avslutningar. För nu är det slut. Finito. Över. Mörker. Och allting denna sista dag känns precis lika ångesfyllt som alla andra semesterslutsdagar, men man glömmer ju så snabbt.

Man glömmer att man inte hinner med mer än en bråkdel av vad man vill. Man glömmer att det är dumt att försöka stressa fram avkoppling. Man glömmer att det är dumt att försöka göra flera saker samtidigt. MAn glömmer att man måste bestämma sig för vad man ska göra för att få något gjort. Ja, man glömmer att ha semester helt enkelt. Vad man däremot inte glömmer är att lova sig själv bot och bättring kommande år, ta tag i saker och få dem gjorda och blablabla... Ja, allt är precis som vanligt denna dag.

Nej, bästa tiden är nästan tiden fram till semestern, eller egentligen veckorna innan midsommar enligt den gamla devisen "målet är ingenting, vägen är allt". Den tid då det fortfarande går mot ljusare tider och sommaren ligger framför en. Nu tycker man mörkret kommer snabbt trots att det nu mörknar vid samma tid som de härliga ljusa vårkvällarna i början av maj. Allt är relativt.

Årets semester och dito blogg får nog av ovanstående skäl anses som svag, tyvärr. Semesterkänslan har inte riktigt infunnit sig. Men även det är kanske samma känsla som alla tidigare år. För man glömmer så lätt...

Och så den obligatoriska solnedgångsbilden, i år klockan 20:43. Nästa gång solen går ner så sent här skriver vi den 1 maj 2017. Dagen har blivit 2 timmar och 29 minuter kortare sedan sommarsolståndet och ytterligare 8 timmar och 14 minuter kortare blir den innan det vänder den 21 december. Kämpa!