Semesterdag 26, den 31 juli 2020
Egentligen vet jag inte var jag ska börja, men nu har det hänt igen. Och jag skäms. "Vadå?", kanske någon läsare som verkligen bryr sig om mitt väl och ve, undrar? Jo, trots att jag efter varje gång (vilket iofs inte är särdeles ofta) lovar mig själv att aldrig göra om det så har jag återigen fallit dit igen. Detta trots att det varken finns några ekonomiska eller nöjesaktiga skäl till att göra det.
Vad jag gjort? Jo, jag har tvättat bilen... Och det för andra gången i år och hela tredje gången under bilens drygt tvååriga liv. Jag skäms. För det är bara tråkigt och tidsödande. Ändå trillar jag dit av den enkla anledningen att jag dels tycker det är en ypperlig idé under tvättandests första 10 % och dels efteråt med gott samvete kan berätta att jag gjort något vettigt. Ännu har ingen varken trott mig eller brytt sig nämnvärt. Ändå faller jag dit. Det värsta är kanske ändå att jag har insidan kvar imorgon. Bilens alltså.
Tragiskt.
En styck motorhuv indränkt i schampo...
...samma motorhuv, må vara ur en annan vinkel (lite bildmanipulativt kreativ är jag allt!), utan det där schampot. Verkligen stor skillniad...verkligen värt mödan att kunna se träden och himlen utan att vinkla nacken lite uppåt...
Imorgon är risken stor att vi talar om åldrandet eller hängmattan eller dygnandets för- och nackdelar...
Kommentarer
Trackback
