Semesterdag 16, den 21 juli 2020

Bilen är tankad, så då är det väl bara att fortsätta denna lilla tur runt i vårt land...
 
 Avenyn i Sollefteå, eller Ångermanälven som den också kallas. Annars är denna ort mest känd för en sjukhusockupation under tre år, vilken dock på grund av covid-19 sker hemifrån! Ett bevis på att all form av arbete(?) kan skötas på distans...
 
 Någon vidare trängsel var här inte, så det var inga problem att få till en hederlig Magnus-parkering... Min fördomsfulla sida känner att vi nu är på ett ställe där befolkningen knappt har erövrat SMS.
 
 Typisk norrländsk 100-väg. Några djur syntes inte till, inte ens någon väg-ren.
 
 När jag var betydligt yngre än nu gick E14 mellan Malmö och Ystad. Imponerande att de lyckats flytta en hel väg bara sådär. Och kul att få åka på min barndoms asfalt igen.
 
 Goda grannar i Bräcke!
 
 Sveriges mittpunkter ungefär fyra är, varav vi besöker den punkt som enligt Lantmäteriet "har störst avstånd till landets nordligaste och sydligaste punkt samt till fastlandets gränser i väst och öst."
 
 
 Någon asfalterad väg fram till detta "turistmål" var det inte direkt, utan vägen var ganska risig...
 
 ...och broarna kändes inte direkt anpassade för personer som i sin ägo har en badrumsvåg som envisas med att uppvisa ett tresiffrigt resultat...
 
 
Framme! Inte för att jag direkt gillar att stå i centrum, men det var kul att få vara Sveriges mittpunkt för en stund...
 
 Alla vill vara bäst på något. Sveg har löst det genom att bygga världens största träbjörn...
 
 Slutligen framme vid dagens mål -- Mora. Dåligt före, brist på blåbärssoppa och inte direkt något hejdundrande publikjubel, men va tusan...i mål kom vi.
 
 
 Och Siljan, en sjö som faktiskt inte innehåller någon sill, låg där den skulle. Vid Mora alltså.
 
Imorgon fortsätter denna lilla resa...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0