knegus

Ohoj, seglarbröder! Tom-Olof Ström och Valerius Hansson här! Nej visst tusan, det är ju ett annat program...

Nåväl, så har man tagit sig igenom första arbetsveckan efter  semestern, och likt alla tidigare år så har man överlevt den. Vissa (ingen nämnd...) sade att det skulle ta en vecka innan man var inne i det hela igen, men efter två timmar så hade man nästan förträngt att man haft semester och var inne i det hela igen. Och efter många suckar och lite gnällande, men framför allt positiva jobbnyheter så har man nu avverkat en hel vecka -- må vara i ett tempo som innan semester skulle klassificerats som backande...

Dock kvarstår den ständiga frågan: Varför diskrimineras vi kvällsmänniskor så? Varför ska vi tvingas upp i arla morgonstund för att utföra våra arbeten inom de tider som samhället anser vara normala? Med större flexibilitet är jag övertygad om att alla blivit såväl gladare som mer effektiva på sina arbeten. Det viktiga är väl att vi utför våra åtta timmars arbete (eller vad det nu må vara) varje dag? En annan som har en morgonstartsträcka på strax under fem timmar (oberoende av antal sovtimmar), som iinte kan somna före midnatt och som inte är riktigt i form förrän det är dags att bege sig hemåt och då gladeligen skulle kunna köra några timmar till önskar att flexibiliteten vore större i samhället. Om arbetstiden kunde lagts ut på detta vis skulle öppettiderna öka drastiskt (utan någon merkostnad) vilket skulle gynna alla. Låt folk hekt enkelt arbeta utefter sin egen dygnsrytm -- bara de gör sina timmar per dag...