knegus

Julafton hos farmor. Vad mer att säga än mat, mat och mat. Konstig nog lär jag mig aldrig att man kan bli genommätt av de där sillabitarna som åker ner i början -- de är ju inte så stora? Men ändå så är man proppmätt efter första rundan, men ändå så tar man några rundor till. Märkligt, men det är väl så det ska vara.

Och farmor var relativt pigg och blixtrade till mellan varven. "Jag kan nog fortfarande passa upp er, men nej, jag har ingen lust till det." :-)