knegus

Jag har egentligen ett märkligt förhållande till kaffe. Jag är inte lika beroende som en del andra, men jag tycker det har en mysfaktor i sig. Jag kan mycket väl bli sugen på en mugg, brygga en kanna och hälla upp -- och sedan glömma att dricka det. Då är det bara att hälla ut det kalla och hälla i varmt kaffe från bryggaren -- bara för att glömma bort att dricka det. Så kan det hålla på tills jag är nere på nivån där kaffet övergått till någon asfaltsliknande konsistens och om inte förr så tar jag en klunk då, mest för att inte hela kannan som bryggdes skall kännas förgäves (ehuru myskänslan trots allt gjort att det inte är helt bortkastat).

Nåväl, idag är en dag då kaffet faktiskt dricks upp och det var mitt i en sådan kaffeklunk som jag bara kände mig tvungen att leta fram nedanstående klassiker igen:



Köffet inmundigas nu till tonerna av Steve Vai och en brummande tvättmaskin.