Semesterdag 22, den 1 augusti 2011
34. Trettiofyra. Det är bara en ålder och nu är jag där. Snart är jag lika mossig på pappret som jag ibland känner mig i verkligheten. På pappret blir jag aldrig lika barnslig som jag ibland är i verkligheten. Jag tror att det förbannade pappret inte talar sanning.
Trettifyran är även en gammal kåk som skall rivas och in i himlen. Åtminstone om man ska tro på Per Myrberg. Men det kanske vi inte ska göra i detta fall. Men fasen vet om inte en del av texten passar in ändå:
Denna kåk var ganska rar och släppte solen till oss in,
den var också generös med fukt och kyla regn och vind.
Den var snäll och lite gnällig och den ville alla väl
och den var vår i alla väder fastän gisten ful och skev.
Tänk att jag var omsjungen redan tretton år före min födelse. Det är nog bara Jesus som slår mig på den punkten.
Jag kanske numera även kan titulera mig reservjesus och inte bara reservrevisor?
Kommentarer
Trackback
