Semesterdag 23, den 2 augusti 2011
Drygt 20 dagar in på semestern så har det inkommit ett flertal frågor gällande min hängmatta och om den inte alls har begagnats under semestern. Idag gick det till och med så långt att jag fick fysiskt besök av en trogen läsare som trotsade sin läkare och begav sig iväg bara för att få beskåda hängmattan i verkligheten. Eller IRL som vi ungdomade oss samman och uttryckte det hela. (Det bör i samband med detta dock poängteras att vad min av sjukdom ansatta bekants läkare inte visste, var att jag i min ägo har Med. och Fil. Doktor Henrik Bergs praktverk inom läkarekonsten, så hon var hela tiden i goda händer om något dramatiskt, typ kvinnlig skendödhet, skulle inträffa. Hade läkaren vetat detta hade säkerligen inga invändningar funnits.)
Nåväl, åter till frågan om begagnandet av hängmattan. Det slumpade sig nämligen som så, att denna dag var den första under hela semestern under vilken jag nyttjade hängmattans tjänster. Besöket blev alltså mycket lyckat, då inte enbart hängmattan kunde beskådas, utan även MIG LIGGANDES I DENSAMMA! Lyckan gick inte att ta miste på i min bekants ögon och resterande tid tillbragtes i hammocken där vi med hjälp av Henrik Berg försökte bota hennes sjukdom. Oklart huruvida vi lyckades, men vi höll oss inom läkekonstens ramar.
Hängmattan strax innan begagnandet. Att bilden ej är tagen under användandet beror på att slutartiden i kameran var så kort, dvs. under minuten, att jag inte hann lägga mig.
Kommentarer
Postat av: Hängmatteåskådare nr 1 IRL
Bara tanken på kall vattenlavemang påskyndade mitt tillfrisknande. Och då jag inväntat 72 timmars regeln så slutade magen att vrida sig i dödsplågor och började i stället närma sig magont som gör att man känner att man lever. Min tilltro till läkarkåren har också drivits av dr Berg i en positiv riktning - verkade vara en man vid sina sinnens fulla bruk.
Trackback
