Semesterdag 17, den 27 juli 2011
Som tidigare utlovat (se semesterdag 15) så fick jag en smärre chock vid ankomsten till campingen utanför Vadstena. Jag trodde nämligen inte att jag skulle få en av mina största campingfördomar så pass bekräftade som jag fick här. Men det fick jag, och det rör campingens trångboddhet.
Hur kan man, i synnerhet som så kallad långliggare, frivilligt tränga in sig på ett utrymme som på sin höjd rymmer husvagn och förtält?
Hur kan man finna något positivt i att få friktionsskador av sina grannar på grund av trångboddheten?
Hur kan man se någon tjusning i att så snart man sticker näsan utanför vagnen så kan alla ens sju grannar se exakt vad man gör?
Hur kan man förflytta sig från sin stadslägenhet till detta och tycka det är frihet?
Hur kan man finna nöje i att var man än tittar så riskerar man att se rakt in till någon granne?
Hur kan man anse det som avkopplande att bosätta sig i ett getingbo?
Frågorna är som synes många och svaren mottages tacksamt. Jag har dock här inte ens benämnt den typ av campare som har missat gränsen mellan sommarstuga och husvagn och därför regelbundet tar en runda med sin bensindrivna motorgräsklippare...
Kommentarer
Trackback
