Semesterdag 32, den 8 augusti 2013
"Pisse-Lasse kan stanna ute, annars måste jag tvätta trasan idag igen!"
Detta är några av de första ord jag hör efter att jag klivit ur bilen. Säg detta på blekingska och ord kan i mina öron inte vara mer välkomnande. Möjligen att Pisse-Lasse, som är en katt, tycker annorlunda, men han har ingen rösträtt i denna fråga.
Dagens kosa styrdes mot släkt i Blekinge, en i semestertider traditionell utflykt. En utflykt där jag upplever en svårbeskrivbar värme och enkelhet och ett liv och en miljö som blir allt svårare att finna i dagens samhälle. En form av institution som håller på att dö ut, helt enkelt. Det ger tid för reflektion och får en att fundera över det stora i det lilla och vad som egentligen är viktigt. Och jag älskar det.
Jag älskar att där få höra små anekdoter och vardagsberättelser. Jag älskar att få höra att det är lika bra att själv plocka de omogna smultronen, för annars kommer någon annan och tar dem. Jag älskar att få höra vardagsbetraktelser om marknadsbesök Jag älskar att höra att anledningen till att en ort är bättre än en annan är att man kan ta sig dit utan att passera genom en rondell. Jag älskar att få uppleva den kombination av självklarhet och förvåning hos någon som plötsligt upptäcker att det ligger en femkrona i kaffekoppen...efter att hen druckit upp kaffet. Och framför allt älskar jag att på en fråga om hur det är med minnet få det självklara svaret att "jag har fortfarande ett bra minne, annars är det bara att ljuga lite".
-Gå nu och sätt dig! Du ska sitta i baksätet!
-Vardå nånstans?
