Semesterdag 11, den 18 juli 2013
Det är lika bra att säga det själv: Jag är troligen en av Sveriges sämsta packare. Inte så att jag inte fixar att få ner sakerna som ska med i en väska. Inte heller för att jag missar att få med mig saker – tvärtom så är jag nog svensk mästare i att få med alldeles för mycket. Nej, det är det att det tar en så kolossalt lång tid för mig att få ihop och bestämma mig för vad som ska med. Då har jag ändå inte räknat den tid jag lägger på att pilla med de saker som jag råkar springa på i mitt packande. Jag är helt enkelt bedrövlig. Efter två timmars effektivt (med mitt mått mätt alltså) packande idag så hade jag lyckats komma fram till vilka byxor jag skulle ha med mig.
Under mina packningsövningar – moment fiskeprylar -- sprang jag dock på inte bara en, utan två, klassiska grejer som jag känner att jag måste dela med mig av. Inte för att någon mer än jag och ytterligare en person till skulle vara intresserad av det och se storheten och det klassiska värdet i det hela, men ändå. Tjugo år gamla klassiska prylar:
Jag förstår om ni inte ser storheten i detta, men det ni beskådar ovan är fiskehistoria. Överst syns fyra stycken hemsnidade wobblers, tillverkade i en källare i Svedala och lackade med fler lager lack än vad som egentligen är fysiskt möjligt. Mina första egenhändigt snidade wobblers som på grund av bristande tro hos upphovsmannen inte har varit i kontakt med vatten särdeles många minuter.
Under dem syns en för alla fanatiker av TV-Shop känd produkt, nämligen Flying Lure. Fiskbetet som enligt reklamen ger fisk på vartenda kast. Fiskbetet som i verkligheten inte riktigt levde upp till reklamens lovord. Fiskbetet som i princip var ofiskbart. Fiskbetet som dock faktiskt renderat mig ett hugg en gång, men då hade jag viktigare saker för mig. Jag ägnade mig åt icke s-märkt fiskande: Jag fikade helt enkelt.
Åh, jag höll ju på att glömma en sak. Att jag har ägnat dagen åt att packa beror på att jag ska åka bort några dagar och beräknas inte vara hemma förrän sen måndag igen. Det innebär även, som den rutinerade semesterbloggsläsare du är redan känner till, att blogguppdaterandet troligen blir lite oregelbundet ett tag. Men hav förströstan, jag brukar kunna komma ikapp.
Vänta, nu hörde jag någon viska om min dumhet som på internet lägger ut att att jag ska åka bort och därmed bjuda in inbrottstjuvarna. Därför vill jag bara säga att jag har tänkt på det. Lamporna kommer att tändas och släckas, bilar står kvar på gårdsplanen så att det ser ut som om folk är hemma, brevlådan kommer att tömmas och skit kommer att slängas i soptunnan. På så vis ser här ju bebott ut, smart va?
Men anledningen till det är dock att huset faktiskt är bebott även under min frånvaro. Samtliga åker inte iväg. Det kändes, ur inbrottssynpunkt, enklast så.
Ooohh, du kom så långt? Jag har fortfarande mina omålade wobbler-ämnen och tillskurna samt bockade aluminiumskedar i en påse någonstans.
