knegus

Semestertider är litteraturtider. För min del innebär detta att jag då tror mig hinna läsa ikapp allt det där som jag under årets övriga 47 veckor samlat på mig för att jag någonstans fortfarande tror att jag någon gång i framtiden kommer att få så mycket tid över att jag hinner läsa i princip ett helt bibliotek och när våren infaller så inser jag att denna gång i framtiden givetvis blir den där långa semestern som hägrar någonstans i framtiden där man hinner med så himla mycket. Denna tid är alltså nu och högarna med tidningar och böcker har vuxit sig än högre än förra årets av den enkla anledningen att jag då inte hann läsa allt det där som jag samlat på mig. Vilket jag inte hann året dessförinnan heller. Eller året dessförinnan. Eller året innan det. Eller året…ja ni fattar va?

Så här står jag nu, med olästa textsamlingar av vitt skilda slag, den ena mindre tung än den andra. Att sedan vädret inte tillåter några sejourer i Hängmattan försvårar dock det hela.

En nyhet för detta år är att jag av nostalgiska (ni menar väl inte att jag skulle vara nostalgisk?) skäl laddat upp med några gamla klassiker. Och ungdomar -- i min barndom var det betydligt enklare för en besltsångestdrabbad individ som jag att välja böcker, för då var böcker för flickor röda medan de för pojkar var gröna…