knegus

Det händer att jag snurrar iväg i några nostalgiska tankar (jo, faktiskt!). Just idag hände detta och denna gång fastnade jag, hör och häpna, på skolgymnastiken i allmänhet och alla märkliga redskap i synnerhet. För handen på hjärtat, hur många var det egentligen som förstod vad det hela skulle vara bra för?

Ta exempelvis bygelhästen. Var dess enda uppgift att stå ivägen när andra väldoftande redskap (de härliga gröna mattorna!) skulle tas fram? Mig veterligen användes den aldrig.

Satsbräda... Bara nämnet ger mig rysningar. Här tänkte man att "nu jäklar ska det bli schwung i hoppet!"...men inte var det till något sådant den skulle användas...tror jag. Till det skulle man använda en trampett, men den var farlig att använda. Sades det. Det farligaste torde vara den bakteriehärd i form av tjockmatta som man landade i. Jag förstod aldrig.

Och alla dessa förbaskade plintar som fanns. De höga modellernas uppgift var mig veterligen enbart att man skulle trilla ner när man gjorde en kullerbytta på dem. Från de lite lägre modellerna kunde man även ta sig ner med hjälp av ett praktiskt ljushopp. Ljushopp...det är ett hopp man verkligen haft nytta av i vuxenlivet!

För att inte tala om handstående. Vad var nyttan med det? Hur många av er har efter skolgymnastiken känt att "nej nu skulle det vara gött att stå på händer för det är så bra för såväl handleder som orienteringsförmågan"? Nej, tänkte väl det.

Nej, jag får nog sluta där innan jag blir alldeles upprörd. Nu ska jag gå ut och göra en rondat.

Imorgon ska vi tala om något betydligt mindre gymnastiskt.