Semesterdag 27, den 1 augusti 2020
Så var den då här – dagen då jag inte längre är svaret på ”Den stora frågan” utan nu har glidit in i 43-årsträsket. Vi får väl se hur det slutar, men barnasinnet (omogenheten i vissas ögon) tänker jag dock behålla.
Hur året varit som svaret på ”Den stora frågan”? Jovars, jag blev förvarnad av en vän att det var nu kroppen skulle börja säga ifrån och många kalorier som tidigare bara runnit iväg nu skulle känna sig som hemma och stanna kvar. Och jag hatar att säga det, men om badrumsvågen har någon talan här så stämde det. Även om viktökningen började tidigare, och då från benrangeleri-nivåer, så har det senaste året adderat ytterligare drygt 10 kg på den inte så atletiska kroppen, varav 12 av dessa (ja, det har vänt) dök upp på åtta månader. Det positiva med detta är att jag nu äntligen kan skylla min osmidighet på något.
Den 1 augusti innebär som bekant även att (den ljusa delen av) sommaren nu är slut, hösten tar sin början och det…snart är dags för två veckors riktig semester med en del roadtrippande – det är sen gammalt. Jag lär på ett vis och lever tydligen på ett annat när det kommer till sommar och semester.
Imorgon ska vi tala om något annat. Kanske inte helt annat, men inte heller identiskt som idag.
