Semesterdag 7, den 12 juli 2020

Många menar, inklusive undertecknad, att jag kan vara lite seg, ofta har båda tummarna fastsatta i akternästet och att jag där kan behöva såväl en som två sparkar för att komma någon vart. Tillika är jag ibland ganska bra på att falla in i någon form av nostalgiskt stiltje bara av ett beträda en plats jag besökte för så kort tid sedan som 30 år eller så. Sådan är jag.

 

Dock finns det tillfällen då jag är bra på att se framåt, och det är bland annat när söndagsångesten slår in. Istället för att njuta av söndagens ledighet så räknar jag snabbt hem måndagens förväntade tristess. Det är nog av den anledningen tiden går så himla fort, ty min vecka består enbart av sex dagar…

 

(Nu är söndagsångesten inte direkt påträngande denna tid på året, men nu är det söndag och därför såg jag en för en gångs skull relevant koppling…).

 

 

 Gick ett varv runt sjön i LANade skor. Nu har jag ont i benen – kan det vara nätvärk?

 

Imorgon är…det måndag igen.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0