Semesterdag 23, den 31 juli
Det inkom ett meddelande igår från Blekinge. "Vi ska fiska kräftor imorgon klockan 16." Så det var bara att packa in allt i bilen för att kunna återse Blekinge och en del av dess invånare enbart tre dygn efter senaste besöket. Tätt kan tyckas, men icke. Detta är ju en plats och folk som jag tycker om.
Så, sagt och gjort. Skutan styrdes åt nordost för lite kräftfiske. Och för lite födelsedagsinväntan. Eftersom en bild säger så himla mycket så...ja ni vet det vid detta lag...
I vilket fall, klockan var runt fem på morgonen när Berra åter parkerades hemma i Vinslöv. Då hade sträckan Backaryd - Vinslöv avverkats på en rekordtid, trots bitvis kraftig dimma. De eventuella fortkörningsböter som resan skulle gett till staten hade istället överförts till dem medelst drivmedelskatt i form av ökad bränsleförbrukning. Kräftfiskare kan således ej sägas vara skattesmitare.
Men mer än så säger jag inte, utan nu övergår vi till bilderna...
För den oinvigde kan det se ut som ett ordinärt dike, men det var här kräftfisket skulle ske. Och det gjorde det.
Många var samlade när den första buren åkte i.
Som ansvarig för att märka ut kräftburarnas placering utsågs världens bästa Lotta. Bortsett från att ständigt bära vapen så arbetar hon med barn, därav det pedagogiska utpekandet.
Även underteckand var givetvis på plats. På order av världens bästa Lotta, som ju ständigt är beväpnad, skulle jag bära min rosa keps för att inte försvinna i skogen. Och då vågar man inget annat än lyda.
När alla burarna var i, och här talar vi som sagt inte om singularburar, så tändes elden. Detta för att jaga bort eventuella humrar från området.
En del av oss drabbades av kraftiga gaser i magen och hade inget annat val än att lätta på trycket.
"Höhö, kommer ni ihåg kräftan vi fick förra året, den var ju minst såhär stor...mellan ögononen!"
Med mörkrets intåg blev vittjandet mer intensivt.
"Alltså barn, även om denna kräfta synes liten så kommer det totala antalet kräftor i spannen att ökla med en hel när jag nu släpper ner den i densamma..."
...men vänta nu, denna spann är ju tom! De lovade ju att här skulle finnas en spanjor...
Ibland fick vi titta noga...
I dessa burar fångades enbart perversa hankräftor vilka trodde de var på väg uppför en nätstrumpa.
En del av de snuskhumrar vi fångade vid en av våra burtömningar. På bilden syns en honkräfta längst till höger. Dessa känner man igen då de konstant lägger sig på rygg.
Mellan våra burtömningar blev det paus runt elden. Denna hölls ständigt vid liv, varför jag aldrig fick chansen att tillaga gös i blålera då denna ju som bekant skall läggas i en falnande elb...elv...eld... (De av er som fattar detta kan ju räcka upp en hand...:-))
Runt den brinannde elden gick det även att värma sig.
Mats Rådberg hade sina rankare med sig för en oväntad comeback och petade in ytterligare en pinne i brasan...
Enda vittnet var dock månen, så uppmärksamheten blev ej i Bruce Springsteen-klass.
För att summera det hela så vägde största killen 130 gram, och jag tror det är grabben till höger här. Tänk på det nästa gång ni köper s.k. jumbokräftor i affären, ni hade inte ens fått åtta stycken sådana här i ert paket om jumbokräftorna varit i denna storlek.
Tack till alla medverkande för en trevlig dag/kväll/natt. Det är sådant här som semestern ska fyllas med för att överleva den trista hösten och vintern (och våren)...
Kommentarer
Trackback
