knegus

Det är något med stora organisationer, kanske främst statliga, och smidighet vad gäller informationsflödet som inte riktigt går ihop. Åtminstone säger mina förutfattade meningar mig det. Tyvärr har de återigen besannats varför det är svårt att släppa dem.

Igår, när vi var på väg hem från Halland, lyckades vår gamla hund ge sig ut på ett oövervakat äventyr under en längre tid. Trots sina elva år på nacken och en inkallningskompetens som balanserar till det obefintliga så var detta första gången han lyckades smita "oövervakat". Anledningen var en hundvaktskompis som missat att stänga ytterdörren efter sig.

Smitningen skedde enligt vittnesmål runt 18-tiden, hunden infångades av en familj runt 18:45 och inrapporterades då som upphittad till polisen. Strax efter klockan 20 hämtades han av ett hundpensionat och fördes dit. Efter att ha letat efter hunden en dryg timme efter att rymningen upptäckts ringde hundvakten polisen klockan 20:00 och anmälde hunden såsom försvunnen. Mobilnummer lämnades och polisen skulle höra av sig om hunden hittades. Vi kom hem runt 21:30 och gav oss genast ut för att leta efter den gamle hunden. Hjälp inkom från alla möjliga håll, vilket vi är otroligt tacksamma för. Något märkligt tyckte vi dock att det var att hunden inte hittades då han enligt vår erfarenhet, inte minst på gamla dar, blivit väldigt hemmakär. Troligtvis hade någon hittat honom eller i värsta fall hade han råkat ut för en olycka, annars hade han gått hem igen, men polisen hade ju inte hört av sig...

Men, vänta här. Det är något som inte stämmer... Just det, han var ju redan funnen! Och det enbart ett par hundra meter från sitt hem. Men då skulle ju polisen höra av sig? Han var ju dessutom funnen sedan mer än en timme när vår anmälan kom in. Varför, kan man fråga sig, kontrollerades inte detta redan när vår anmälan kom in? Då hade hundvakten kunnat hämta hunden innan han fraktades till hundpensionatet. Kanske var det så att upphittandet ännu inte var registrerat vid försvinnandeanmälan, men isåfall borde ju polisen ringt i samband med att denna registrerats. Kan man tycka, för det sade de. Det är ju trots allt 2012 och vi lever i det så kallade informationssamhället.

Efter flera timmars letande utan samtal från polisen så kontakde vi dem återigen strax innan klockan två på natten för att få meddelandet att hunden hittats redan 18:45. Ridå. Vi ombads att kontakta polisen klockan 09:00 för att få information om var vi kunde hämta ut honom då det var försent att göra det nu och de lämnade då inte ut informationen. Så, klockan 09:00 kontaktades polisen igen och de skulle genast kontakta hundpensionatet som sedan skulle kontakta oss. 09:30 hade inget hänt och vi kontaktade själva hundpensionatet...för att mötas av uppgiften att någon från polisen hade inte ringt men vi var välkomna att hämta hunden. Vilket även skedde. Så, slutet gott som i de flesta sagor.

Vad lär vi oss då av detta? Jo, om korrekt information framkommit redan vid hundvaktens anmälan så hade vi sparat in en del resurser för det allmänna i det att de inte behövt bli uppringda fler gånger av oss och kunnat lägga denna, om än lilla, tid på annat mer väsentligt. Och vi hade besparat oss flertalet timmar av letande (och oro).

Agerandet här får mig osökt att tänka på en annan större statlig organisations märkliga hanterande av en fråga som inte betyder så mycket för dem, men som för den enskilda individen medför onödig oro och irritation. Den statliga organisationen är skatteverket.

Runt månadsskiftet juni/juli skickade skatteverket ut ett fleratl påminnelsebrev till personer och företag gällande att de inte lämnat in sina inkomstdeklarationer. De ombads göra det å det snaraste och upplystes om att det var förenat med förseningsavgifter att inte lämna in sin deklaration i tid. Problemet här var att dessa personer och företag hade ju lämnat in sina deklarationer i tid.

Hur kunde då detta ske? Jo, efter samtal med skatteverket så kröp det fram att detta brev gick ut automatiskt till samtliga dem vars deklarationer inte var registrerade som inkomna hos skatteverket per den (vill jag minnas) 24 juni 2012. Nu var det ju så att skatteverket inte hunnit registrera alla inlämnade deklarationer, vilket de var medvetna om...

Så varför då låta detta brev gå ut? Ja, den frågan är ännu obesvarad och nu har jag semester. Det ledde dock till en del extraarbete som kunnat läggas på annat (som att jaga riktiga skattesmitare), och inte minst ledde det till en hel del irritation.

Så länge incidenter likt dessa inträffar kan jag inte hjälpa att mina förutfattade meningar består.