Semesterdag 15 (eller 22), den 28 juli 2014
Hmm, var var vi nu någonstans...
...jo, i Söderköping!
Som ju ligger i Östergötland...vilket man snabbt förstår när det affischeras med allas vår Visst Nappar Det-sidekick, Larz-Thure Ljungdahl, vars förnamn troligen gett namn till fler än en handfull dansband.
Men åter till Söderköping där man får vissa Uniship-vibbar. Förresten, visste ni att det är Götas k-märkta ändtarm som gett namn åt denna vattenled?
Vad det är för suddiga individer som står där och bildar en folksamling? Jo, det är kön till en glass-servering. (Bindestrecksstavningen nyttjas enbart för att undvika roliga kommentarer om det märkliga i att servera glas.) Fölk är inte kloke!
Men det är nog inte jag heller, för jag, som ständigt måste slipa bort förhårdnader under fötterna för att inte få svindel, begav mig upp för denna...välbyggda...trappa...
...bara för att likt en annan Persson, Edvard Persson, se det hela lite mer från ovan.
Man kan säga att jag transpirerade en hel del i den drygt trettiogradiga värmen för att ställa mig i någon lusthusliknande skapelse och blicka ut över den lilla Madicken-staden.
Om ni för en liten stund kan slita blicken från min närmast glänsande begynnande flint så ser ni att det är jag som står där, faktiskt.
Där uppe på berget, som Robert Wells skaldade i mitten av 80-talet, var det. Utsikten var som sagt a mast see.
Förresten, jag hade kunnat skriva ett längre inlägg om hur förvånansvärt många båtmänniskor lever upp till alla de fördomar jag har om dem, men det får komma i framtiden, men det här att Loa Falkman inte kan nöja sig med en vanlig fritidsbåt...?
Kommentarer
Trackback
