Semesterdag 10 (eller 17), den 22 juli
Det verkar bli en hantverkarsemester detta. Kanske inte helt oväntat, då det på semestern ska göras allt det där som borde ha gjorts innan semestern då det oftast är projekt som är menade att göra semesterlivet lugnt och fridfullt.
Idag har jag fått gå i närkamp med hantverkargöra i allmänhet och och spackling i synnerhet. Jag säger bara...jösses. Detta måste vara den tråkigaste syssla man kan åta sig (=bli beordrad till). Skulle man någon gång få för sig att människan inte är dum så är det bara att tänka på att det finns folk, målare tror jag de kallas, som arbetar med detta. Frivilligt. Sedan är man på andra tankar igen.
Spackling är alltså att man utgår från något som nästan är jämnt och bra, fyller igen de för ögat knappt synbara småhål med en vit massa, slipar till det hela, målar över alltsammans för att då upptäcka att hålorna möjligen är ifyllda men att det har uppkommit andra ojämnheter som oftast är sju resor jävligare. Det vita på bilden är alltså s.k. spackelhelvete.
Målning är för övrigt en syssla som utförs av samma yrkeskår som spacklarna. Något kan uppenbarligen inte stå rätt till hos dessa människor.
Semesterns hantverkarliv innefattar inte bara tråkiga sysslor, utan det är svindyrt också. Jag trodde jag var listig(!) när jag tackade ja till att åka och inhandla lite träbitar som skulle spikas upp...
Semesterns hantverkarliv innefattar inte bara tråkiga sysslor, utan det är svindyrt också. Jag trodde jag var listig(!) när jag tackade ja till att åka och inhandla lite träbitar som skulle spikas upp...
...men icke kunde jag ana att det skulle springa(!) iväg och bli jättedyrt beroende på att det finns fler metrar än man kan ana på en liten glasveranda. Man lär av sina misstag.
Och imorgon ska jag jag troligen idka skottkärrekörning. Jag undrar så om de som arbetar med detta till vardags under semestern sätter sig bakom ett skrivbord och vänder papper...
Kommentarer
Trackback
