En blogg främst berömd för den årligen återkommande semesterbloggen. Annars om allt och inget och allt däremellan.
Semesterdag 15, den 23 juli
Det går ett rykte om att det ska bli bra väder denna vecka; kanske till och med så bra att det kan bli semesterpremiär i hängmattan (som de trogna läsare ni är så vet ni att jag på grund av fuktrelaterade problem inte kommit längre än till hängmattsväntrummet tidigare på semestern). Om jag nu kommer så långt att jag hamnar i hängmattan kanske jag skulle ge mig i kast att läsa en bok. Det känns nämligen som det var väldigt längesedan. Ett tag testade jag att fylla ut min pendlingstid med att läsa just böcker, men det var inte uppskattat bland mina medtrafikanter.
Nåväl, då återstår frågan vad jag skall läsa... Det har ju kommit en del nytt under sommaren, varav några är:
"Mannen som kom baguetter": en bok om en långsam fransk bagare.
"GayPS": en bok som handlar om homosexuella som har svårt att hitta rätt.
"Kompas med karta": en bok om musiker med dåligt lokalsinne.
"Kanelsnäckor": en bakbok för elektriker.
"Jag – en sextant": en bok om Malena Ivarssons tid som navigatör.
Två veckor in på semestern och jag vaknar fortfarande stressad på morgnarna. Stressad över allt som jag borde göra på semestern, stressad över all den tid jag känner att jag måste ta igen nu när det är semester, stressad över allt som jag vill göra på semestern, stressad över allt som jag ännu inte gjort på semestern, stressad över att jag ännu inte lyckats varva ner på semestern och stressad över att jag i stressen av att vilja och böra göra så mycket i själva verket inte får något gjort på semestern. Känns det som. Detta är stressande i sig. Och inte särdeles bra.
Nej, jag tycker det är dags att jag ändrar på detta. Det är dags att verkligen planera in och få saker gjorda. Jag börjar nu.
Jag har fått tillökning. Eller fått och fått, jag har själv betalt den, för det är en den. Cykeln.
Jo, ni läste rätt. Jag kan numera titulera mig cykelägare. Fråga inte hur det gick till eller vad det kommer att få för konsekvenser. Eller jo, konsekvenserna lär väl stavas andfådd, håll och träningsvärk. Konsekvenser som jag lite sent har förstått att mitt planerade impulsköp kommer att föra med sig.
Jag lovar att höra av mig om fortsättningen och kanske även konsultera doktor Berg.
Denna dag har inte varit nådig mot mig. Jag har spatserat i affärer som inte tilltalar mig alls, såsom guldsmedsaffärer och växtvaruhus. Jag får dock säga att jag klarade det med bravur.
Antingen lägger vi detta på vuxenpoängs- eller likgiltighetskontot. Vad tycker ni?
(Ja, jag vet att det kan ha spelat in att jag blivit utlovad att det sista stoppet skulle bli på Biltema...)
Jag tänkte bara påmminna mig själv om att aldrig mer ha lite jobb kvar att göra på semestern när jag går på semester. Det spelar ingen roll om det så bara är ett par timmars jobb, för kan dessa inte göras direkt utan måste göras lite då och lite då så är de förödande för semesterfriden.
Senast den 31 juli måste det vara klart, och då jäklar blir det semester!
Det är något med stora organisationer, kanske främst statliga, och smidighet vad gäller informationsflödet som inte riktigt går ihop. Åtminstone säger mina förutfattade meningar mig det. Tyvärr har de återigen besannats varför det är svårt att släppa dem.
Igår, när vi var på väg hem från Halland, lyckades vår gamla hund ge sig ut på ett oövervakat äventyr under en längre tid. Trots sina elva år på nacken och en inkallningskompetens som balanserar till det obefintliga så var detta första gången han lyckades smita "oövervakat". Anledningen var en hundvaktskompis som missat att stänga ytterdörren efter sig.
Smitningen skedde enligt vittnesmål runt 18-tiden, hunden infångades av en familj runt 18:45 och inrapporterades då som upphittad till polisen. Strax efter klockan 20 hämtades han av ett hundpensionat och fördes dit. Efter att ha letat efter hunden en dryg timme efter att rymningen upptäckts ringde hundvakten polisen klockan 20:00 och anmälde hunden såsom försvunnen. Mobilnummer lämnades och polisen skulle höra av sig om hunden hittades. Vi kom hem runt 21:30 och gav oss genast ut för att leta efter den gamle hunden. Hjälp inkom från alla möjliga håll, vilket vi är otroligt tacksamma för. Något märkligt tyckte vi dock att det var att hunden inte hittades då han enligt vår erfarenhet, inte minst på gamla dar, blivit väldigt hemmakär. Troligtvis hade någon hittat honom eller i värsta fall hade han råkat ut för en olycka, annars hade han gått hem igen, men polisen hade ju inte hört av sig...
Men, vänta här. Det är något som inte stämmer... Just det, han var ju redan funnen! Och det enbart ett par hundra meter från sitt hem. Men då skulle ju polisen höra av sig? Han var ju dessutom funnen sedan mer än en timme när vår anmälan kom in. Varför, kan man fråga sig, kontrollerades inte detta redan när vår anmälan kom in? Då hade hundvakten kunnat hämta hunden innan han fraktades till hundpensionatet. Kanske var det så att upphittandet ännu inte var registrerat vid försvinnandeanmälan, men isåfall borde ju polisen ringt i samband med att denna registrerats. Kan man tycka, för det sade de. Det är ju trots allt 2012 och vi lever i det så kallade informationssamhället.
Efter flera timmars letande utan samtal från polisen så kontakde vi dem återigen strax innan klockan två på natten för att få meddelandet att hunden hittats redan 18:45. Ridå. Vi ombads att kontakta polisen klockan 09:00 för att få information om var vi kunde hämta ut honom då det var försent att göra det nu och de lämnade då inte ut informationen. Så, klockan 09:00 kontaktades polisen igen och de skulle genast kontakta hundpensionatet som sedan skulle kontakta oss. 09:30 hade inget hänt och vi kontaktade själva hundpensionatet...för att mötas av uppgiften att någon från polisen hade inte ringt men vi var välkomna att hämta hunden. Vilket även skedde. Så, slutet gott som i de flesta sagor.
Vad lär vi oss då av detta? Jo, om korrekt information framkommit redan vid hundvaktens anmälan så hade vi sparat in en del resurser för det allmänna i det att de inte behövt bli uppringda fler gånger av oss och kunnat lägga denna, om än lilla, tid på annat mer väsentligt. Och vi hade besparat oss flertalet timmar av letande (och oro).
Agerandet här får mig osökt att tänka på en annan större statlig organisations märkliga hanterande av en fråga som inte betyder så mycket för dem, men som för den enskilda individen medför onödig oro och irritation. Den statliga organisationen är skatteverket.
Runt månadsskiftet juni/juli skickade skatteverket ut ett fleratl påminnelsebrev till personer och företag gällande att de inte lämnat in sina inkomstdeklarationer. De ombads göra det å det snaraste och upplystes om att det var förenat med förseningsavgifter att inte lämna in sin deklaration i tid. Problemet här var att dessa personer och företag hade ju lämnat in sina deklarationer i tid.
Hur kunde då detta ske? Jo, efter samtal med skatteverket så kröp det fram att detta brev gick ut automatiskt till samtliga dem vars deklarationer inte var registrerade som inkomna hos skatteverket per den (vill jag minnas) 24 juni 2012. Nu var det ju så att skatteverket inte hunnit registrera alla inlämnade deklarationer, vilket de var medvetna om...
Så varför då låta detta brev gå ut? Ja, den frågan är ännu obesvarad och nu har jag semester. Det ledde dock till en del extraarbete som kunnat läggas på annat (som att jaga riktiga skattesmitare), och inte minst ledde det till en hel del irritation.
Så länge incidenter likt dessa inträffar kan jag inte hjälpa att mina förutfattade meningar består.
Efter flera timmars hundletande som i efterhand ter sig närmast löjeväckande så är det inte så dumt att vila lite...
Tredje och sista dagen på vår halländska upptäcksresa. Lika bra vi startar på en gång.
Efter många mil kan det behövas lite bensin, och till gammal bil krävs det väl en äldre mack? Vi testar denna!
Är det inte föreståndaren i egen hög person som står där?
Nej, denna mack drivs av Roy...
...och Rååååååger. Ett strävsamt gammalt brödrapar.
I sortimentet finns det mesta, bortsett från livsmedel och snabbmat. Ingen salmonellakuvös framme i kassan här inte.
Presumtiva sparbössor -- trevligt
Dags att lägga på en rem om vi ska hinna!
Gamla hederliga Vin- & Spritcentralen! "Don't drink and drive"-kampanjen tvingade dem att dra tillbaka denna produkt.
Vi funderade ett tag på att köra hem till Björn...
...men vägen tog abrupt slut. En unik händelse var det ändå, ty det var första gången i världshistorien som en revisor sittandes på yttersta platsen på mittraden i en VW Caravelle färdats på denna väg i syfte att komma hem till Björn och äta lunch.
Vid nästa stopp var jag tvungen att rimma eftersom jag hittade Mandel.
Sedan var det dags för mig, som inte ens mönstrat, att lära mig göra honnör. Jag studerar noga och gör mitt bästa...
...men det går inte så bra.
Äsch, detta får duga!
Vädret var inte så lysande. Rätt som det regnar, så kommer det en kur...
Efter denna manöver var det dags för det så viktiga vätskeintaget. Då vårt färdmedel var bil så var det givetvis ingen svår öl som intogs.
Men vänta nu, den killen känner jag igen! Han måste förfölja mig.
Men okej, du får ta en bild till med mig då...stalker...
Jaja, bara sträck på dig...
Man kan inte annat än gilla Halmstad. Ibland känns det som...lilla Malmö...
De tre dagarna av halländsk luft tog betydligt hårdare på vissa än på andra...
Likt en modernare variant av Carl von Linné fortsätter vi här vår resa. Denna, i motsats mot Calles, äger rum i Halland.
Varbergs fästning, vi möts igen! Denna gång träffade jag på Bockstensmannen i egen hög(?) person. Faktum är att han fick mig att känna mig såväl ung som pigg.
Rätta mig om jag har fel, men visst verkar det som om det enbart blåser från ett håll i detta landskap?
En kanonbild, tagen med en Canon.
Imorgon avslutar vi vår kulturvandring i detta gurkburkarnas och de kortäramde sportskjortornas landskap.
Semester... Vad vore den utan några utfärder? Och hur berättar man om den bäst om inte med hjälp av några bilder? Allt är således precis som vanligt. Då åker vi iväg...mot Halland...
På jakt efter ett bra matställe, ty målet är ingenting, matrasterna är allt!
Här verkar inte vara så dumt -- det tar vi!
I vanliga fall ska man inte sjunga runt matbordet, men den regeln gäller inte om man känner till regeln i fråga. Här sjunger vi den gamla slagdängan "Pro Viva España".
Jakten på nästa matrastställe gick som på räls...innan det kom sand i maskineriet...
...där vi sprang på denna man som nyss blivit korad till Årets Strandgosse 2012. Grattis!
Vi hann även med att dricka lite o'boj...
...innan kusten var någorlunda klar för att dra vidare.
Detta kommer jag aldrig att förstå mig på... Hur kan folk köpa så kallade "stugor" i en "semesterby" och trivas med att bo i knäet på varandra? Det är ju husvagnar som blivit befriade från sina hjul. Det måste vara personer som under 11 månader av året aldrig ser någon annan människa. Inte ens 118 100 hade svar på denna fråga.
Efter denna pärs var vi snart tvungna att hämta ny kraft...
...på ett ställe där ingen varit på åra och dag. (Jag vet, det var inte ro-ligt.)
Därefter styrde vi kosan mot Grimeton, som trots sitt fräcka utlandsklingande namn ligger relativt nära Ullared.
Till skillnad mot dagens fjuttiga onoff-knappar fanns här mer rejäla doningar...
...men att jobba där måste ha varit tråkigt, för så snart arbetet blev alltför spännande fick man avsluta det hela.
Slutligen ville vi hälsa på någon Sten.
Men ni vet ju hur det här, man ska ju inte ropa...
...hej förrän man är över bäcken. Ohej!!
...jag kan lugna(?) er alla att även landningen gick bra -- enda åkomman blev dubbelsidigt håll.
En trevlig nyhet från huvudbonadsavdelningen: Den så omtalade rosa marknadskepsen finns nu även att införskaffa i ett trevligt paket med namnet "Gör din egen sydväst".
Äntligen kan man göra sin egen sydväst! Enligt obekräftade rykten på marknaden så kommer Skånemejerier snart att släppa en konkurrerande produkt med namnet "Gör din egen nordost".
Ibland händer det att jag står för matlagningen och denna dag var en sådan. Eftersom det är semester så ville jag göra något utöver det vanliga och själv stå för även själva råvaruinfångandet. Sagt och gjort, med ett antal idéer i huvudet begav jag mig ut på middagsjakt!
Min första idé var att ha något vilt och kanin kaninte vara så svart att fånga, eller? Visst skulle det smaka med en klassisk Snurre SPETT?
Eller varför inte fisk, som mer ligger i mina hemvatten, och då framför allt SPETTa?
Eller något som nästan alltid smakar fågel -- en riktigt tillagad hackSPETT?
Tyvärr var det inga djur som ville ställa upp som middagsmat och då återstod enbart plan B: Ett klassiskt grillSPETT...
...och till efterrätt blev det en klassisk skånsk specialitet: SPETTkaka.
Vad vi drack till allt detta? Givetvis en väl tillSPETTsad öl.
Jag vet inte exakt var, men någonstans föddes det en idé. En ljus sådan, om att det behövdes bättre ljus i hallen, eller det som numera kan kallas invandringsgarderoben, på ovanvåningen. Lotten att koppla in det hela föll på mig. Och det är klart att man vill ha det skarpaste som går att uppbringa på elfronten till en sådan uppgift. Under mitt senaste eluppdrag, där jag skulle byta uttag på en förlängsningssladd, så missade jag att dra ut densamma från vägguttaget. Hur jag upptäckte det? Jo, det kittlade lite i fingrarna när jag petade på de blottlagda koppartrådarna och sedan gick proppen. Dock inte min, gudskelov.
Detta uppdrag lyckades jag dock bra med och nu lyses hela...vaddetnuheter...upp; skarpt, klart och tydligt. Inte en dammtuss kan gömma sig längre. På den fronten är jag nöjd. Men kalaset kommer att kosta mer än morgondagens träningsvärk, ty nio spottar à 35 watt drar en aning mer el än en ensam och tapper lågenergilampa på elva watt. Men vem är jag att klaga...mer än att elräkningarna börjar med mitt namn.
Efter fjolårets marknadsbesök trodde jag att det skulle dröja lång tid innan jag skulle besöka en marknad nästa gång. Men icke. Det tog enbart knappt ett år så var jag på en marknad igen – dessutom samma marknad som föregående år. Och det mesta var sig likt; samma försäljare sålde samma produkter på samma platser. Det kändes som om tiden stått still sedan sist.
Ett problem på marknader kan dock vara att man kommer ifrån det sällskap man tillhör på grund av att folk av olika slag i stora horder envisas med att vistas på samma ställe som du och dessutom vid samma tidpunkt. Jag lovade tidigt, måhända lite överilat, att om det på marknaden fanns en kepsförsäljare med rosa kepsar till salu och som dessutom godtog betalningsmedlet kreditkort så skulle jag inhandla två av dessa hattbeklädnader.
En sådan försäljare gick att uppbringa och ett problem var löst. Så snart Jonas och jag iklädde oss dessa skärmbestyckade mössor kunde vi tryggt vandra runt på området och på flera hundra meters håll ha koll på var den andra var. Och resterande i sällskapet visste var vi var. Som bonus undvek dessutom folk att prata med oss och bakom deras stirrande, troligen beroende på avundsjuka, blickar fanns ett leende.
En metod väl värd att testa. Jag bjuder på den.
Efter fjolårets marknadsbesök trodde jag att det skulle dröja lång tid innan jag skulle besöka en marknad nästa gång. Men icke. Det tog enbart knappt ett år så var jag på en marknad igen – dessutom samma marknad som föregående år. Och det mesta var sig likt; samma försäljare sålde samma produkter på samma platser. Det kändes som om tiden stått still sedan sist.
Ett problem på marknader kan dock vara att man kommer ifrån det sällskap man tillhör på grund av att folk av olika slag i stora horder envisas med att vistas på samma ställe som du och dessutom vid samma tidpunkt. Jag lovade tidigt, måhända lite överilat, att om det på marknaden fanns en kepsförsäljare med rosa kepsar till salu och som dessutom godtog betalningsmedlet kreditkort så skulle jag inhandla två av dessa hattbeklädnader.
En sådan försäljare gick att uppbringa och ett problem var löst. Så snart Jonas och jag iklädde oss dessa skärmbestyckade mössor kunde vi tryggt vandra runt på området och på flera hundra meters håll ha koll på var den andra var. Och resterande i sällskapet visste var vi var. Som bonus undvek dessutom folk att prata med oss och bakom deras stirrande, troligen beroende på avundsjuka, blickar fanns ett leende.
En metod väl värd att testa. Jag bjuder på den.
Kändisspotting! En numera grånad Sergej Bubka på marknad med familj.
De två kepsbärarna flankerar en Millan som inte alls varit lika glad om vi varit kepsbefriade. Då hade hon nämligen kanske inte hittat oss och förmodligen kommit bort och blivit kvarglömd på marknaden. Och det hade varit olyckligt.
Närbild på kepsbärare med keps. Köp en – jag har en själv! Kepsbäraren kan dock endast hyras ut.
En annan intressant marknadssyssla att ägna sig åt är för övrigt att smyga runt och lyssna på vad folk talar om. Denna aktivitet utförs dock bäst utan keps. Denna dag fick jag till exempel höra en väldigt nöjd plånboksköpare som nu äntligen lyckats hitta en plånbok som inte sticker upp så högt ur bakfickan vilket minskar stöldrisken ordentligt. Sådana fynd görs enbart på marknader!
Garaget är ju ett troget återkommande ämne i semesterbloggen, och tro inte att årets upplaga ska bli ett undantag. Det är nämligen som så att tidsbrist har gjort att garaget under lång tid har lämnats åt sitt öde och enbart använts till ett "släng in det där och stäng så slipper vi se det och så ser det åtminstone städat och ordningsamt ut-ställe".
Nu var det dock dags att ta tag i det hela, och redan nu i början av projektet så ondgör jag mig över mitt eget "bra att ha-tänkande". Det hade varit sin sak om jag verkligen nyttjat de grejer jag sparar på eftersom de är bra att ha, men det gör jag ju inte. Tvärtom så är jag en kombination av de sämsta sidorna av "bra att ha-människan" och "slit och släng-människan", och dessa varelser torde vara några av de mest ondskefulla man kan finna.
Jag lovar därför bot och bättring. Fan tro't att det håller.
Garaget är ju ett troget återkommande ämne i semesterbloggen, och tro inte att årets upplaga ska bli ett undantag. Det är nämligen som så att tidsbrist har gjort att garaget under lång tid har lämnats åt sitt öde och enbart använts till ett "släng in det där och stäng så slipper vi se det och så ser det åtminstone städat och ordningsamt ut-ställe".
Nu var det dock dags att ta tag i det hela, och redan nu i början av projektet så ondgör jag mig över mitt eget "bra att ha-tänkande". Det hade varit sin sak om jag verkligen nyttjat de grejer jag sparar på eftersom de är bra att ha, men det gör jag ju inte. Tvärtom så är jag en kombination av de sämsta sidorna av "bra att ha-människan" och "slit och släng-människan", och dessa varelser torde vara några av de mest ondskefulla man kan finna.
Jag lovar därför bot och bättring. Fan tro't att det håller.
Det är alltså här inne projektet har tagit sin början...
Jag hittade bland annat en plastdetalj till en Volvo, artikelnummer 1338574. Är någon intresserad av denna så hör av er. Snabbt!
Vidare hittade jag en värmesköld till katalysatorn på en Volvo 740. Många psykologer har blivit gråhåriga när de funderat på hur jag ens kunde komma på tanken att "den kommer jag säkerligen att använda i framtiden så den sparar jag på".
Jag har alltid tyckt att närkingar är märkliga, mest för att jag inte förstår vad de gnäller om, men detta trodde jag aldrig om dem. Eskimåfett...? Innehåller enbart animaliskt fett...? Jojo, som om vi ens trodde något annat.
Det har länge förundrat mig att det i vårt språk finns en del uttryck som hos vissa individer närmast tas för sanning trots att de är så urbota dumma och egentligen inte har något med sanningen att göra. Ett av de värsta torde vara det sedan dagistiden närmast uttjatade ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.” Skitsnack, klart det finns dåligt väder. Fråga valfri bonde så får du snart reda på att dåligt väder är det enda som finns. Och varför används detta uttryck oftast av personer som inte själva behöver vistas ute?
tt annat uttryck i samma stil är ”Lund är en sådan mysig stad”, ett uttryck som i princip enbart kommer från personer som aldrig bott i staden i fråga och därför enbart behövt vistas där under kortare stunder.
Det har länge förundrat mig att det i vårt språk finns en del uttryck som hos vissa individer närmast tas för sanning trots att de är så urbota dumma och egentligen inte har något med sanningen att göra. Ett av de värsta torde vara det sedan dagistiden närmast uttjatade ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.” Skitsnack, klart det finns dåligt väder. Fråga valfri bonde så får du snart reda på att dåligt väder är det enda som finns. Och varför används detta uttryck oftast av personer som inte själva behöver vistas ute?
Ett annat uttryck i samma stil är ”Lund är en sådan mysig stad”, ett uttryck som i princip enbart kommer från personer som aldrig bott i staden i fråga och därför enbart behövt vistas där under kortare stunder.
Ett aktuellt exempel i dessa tider är ”Det gör inget att det regnar på natten, bara det är fint väder på dagen”. Ojojoj, säger jag. Det är enbart icke hängmattebrukare som kan slänga ur sig något sådant.
De senaste två dagarna har det varit bra, för att inte säga mycket bra, hängmatteväder, men någon tid har ej kunnat tillbringas i hängmattan på grund av nederbördsrester från natten. Istället har jag likt en Ferdinand fått sitta under mitt eget korkekssubstitut – en snedvuxen björk. Livet är hårt.
Ett aktuellt exempel i dessa tider är ”Det gör inget att det regnar på natten, bara det är fint väder på dagen”. Ojojoj, säger jag. Det är enbart icke hängmattebrukare som kan slänga ur sig något sådant. De senaste två dagarna har det varit bra, för att inte säga mycket bra, hängmatteväder, men någon tid har ej kunnat tillbringats i hängmattan på grund av nederbördsrester från natten. Istället har jag likt en Ferdinand fått sitta under mitt eget korkekssubstitut – en snedvuxen björk. Livet är hårt.Det har länge förundrat mig att det i vårt språk finns en del uttryck som hos vissa individer närmast tas för sanning trots att de är så urbota dumma och egentligen inte har något med sanningen att göra. Ett av de värsta torde vara det sedan dagistiden närmast uttjatade ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.” Skitsnack, klart det finns dåligt väder. Fråga valfri bonde så får du snart reda på att dåligt väder är det enda som finns. Och varför används detta uttryck oftast av personer som inte själva behöver vistas ute?
På denna dyna under björken har jag fått bida min tid i väntan på att kunna inta horisontalläge...
...i den gamla hederliga hängmattan från Biltema. Många har redan undrat vad det är för pinne i hängmattan. Det är helt enkelt min egen uppfinning; en hängmatteutspännare för att snabba på torktiden. Fiffigt va?
Jag har gått hela dagen och varit osäker på om jag har semester eller inte. Formellt sett så skulle den i så fall egentligen inte börja förrän på måndag, men jag kände ändå att jag redan nu behövde bringa klarhet i det hela och fråga någon som är insatt i frågan. Så jag mailade helt enkelt mig själv på jobb och fick följande svar:
Jag har semester under vecka 28 - 32 och är åter på kontoret under vecka 33. Eftersom det kan bli en stressig vecka har jag för säkerhets skull semester även under vecka 34.
Från och med vecka 35 är jag sedan på plats igen.
Trevlig sommar!
/Magnus
Hmm, om jag säger det så är det väl så då.
Det innebär också att det återigen är dags för den i vissa läger så hett efterfrågade Semesterbloggen, eller? Visst kan det bli trevligt att köra denna ett fjärde år och då få läsa och se trevliga inlägg om hängmatteutsikter, läkarråd, allvarliga funderingar, semesterutflykter och allt annat mellan himmel och jord?
