knegus

Idag har förändringens vindar verkligen fått härja fritt. Främst är det mitt vackra anlete som fått utstå vissa smärre förändringar. Så, beväpnad med ett elektriskt verktyg inställt på "3" så gick jag till attack!

 

 

 

Utan att egentligen ha märkt det så något stort inträffat. Eller är det bara jag som har vänt på saker och ting, men när jag nu gör en snabb återblick i fjolårets semesterblogg så visar det sig att en hel del av de saker som jag gjorde i slutet av semestern då nu redan är, om inte avklarade, så åtminstonde påbörjade. En sådan sak är tvätt, städning och vaxning av bil vilket påbörjades idag.

 

Jag har dock även ett svagt minne av att jag lovat mig själv att aldrig mer vaxa en bil för det måste vara en krets som genom ett förbiseende missades av Dante Alighieri. Men, men, man glömmer ju så fort och nu när man börjat...så får man slutföra det hela imorgon...

 

 

Det är väl bara att erkänna att jag har svårt för att slänga saker. Jag förnekar det ibland, men när det blir tydligt så är det bara att erkänna. Idag var en sådan dag.

 

En klassisk semestersyssla är som bekant att städa undan i garaget. Detta då det under årets övriga elva månader har en tendens att samlas en hel del grejer i nämnda garage som inte riktigt hör dit utan mer är av karaktären "vi ställer dem här så länge". Och sedan står de kvar där, dolda för omvärlden och undanstädade för den som satt prylen i fråga där.

 

I vilket fall, så kom jag ikväll till skåpet med "bilgrejer som kan vara bra att ha", och det var då jag förstod att jag samlar på mig saker som är totalt meningslösa. Jag fann här ett tiotal fläktremmar, tändstift, oljefilter, använda(!) fördelarlock med mera, med mera. Bra att ha, visst, men det är till bilar som inte varit i vår ägo på hur många år som helst.

 

Så imorgon blir det en "säljes för symbolisk summa-annons" på lämpligt forum. Resterande slängs. Imorgon blir det även genomgång av skåpet med radiostyrda bilar. Där lär det inte bli samma utrensning... Dessutom ska jag tvätta bilen. Snacka om en härlig bloggdag!

 

 

Vissa dagar händer ingenting mer än i teorin. Eller i huvudet på den som anser sig utfört något. Andra dagar är mer praktiska till sin natur. Idag var en sådan praktisk dag. Att det blev så har jag ingen annan att skylla på än mig själv. Eller jo kanske. Jag kan ju skylla på Ove, för efter att jag häromdan lyssnat mig igenom "En man som heter Ove" så såg jag vissa skrämmande likheter mellan mig och Ove, och enligt honom så ska man ju klara av en och annan praktisk syssla.

 

Det började egentligen med att jag av någon outgrundlig anledning tog mig an kompressorn som inte fungerat ordentligt under ganska lång tid nu. Efter en hel del skruvande, rensande, tömmande och springande till grannen så fungerar den nu faktiskt helt okej. Och jag har fått en liten inköpslista på saker jag ska införskaffa för att få den att fungera bra på ett riktigt sätt. Men det fixar jag så gärna.

 

Med en fungerande kompressor så blev nästa steg att helt enkelt inviga sommaren ordentligt. Jag bytte alltså till sommardäck på den av våra bilar som ännu inte fått ikläda sig sommarsulorna. Ja, lite sent kan tyckas, men det blir så ibland.

 

Men det var efter detta och efter att jag intagit dagens middag som jag fattade ett ganska märkligt beslut. Att jag, en fredagkväll i mitten av juli, kanske skulle byta bromsarna på min bil. Bromsklossar hade jag och det var,i ärlighetens namn, nog dags för en rejäl bromsservice. Men att påbörja detta vid denna tidpunkt, njae...

 

Och det var därför det runt midnatt denna kväll fortfarande hördes kompressorljud, mutterknackarsmacker, högtryckstvättsvinande, hammarljud mot metall och en hel del svordomar härifrån. Hur det slutade? Njae, efter att starkt misstänkt att de bakre bromsskivorna var i starkt behov av att bytas och vid provkörningsrundan klockan 00:10 få detta bekräftat genom ett härligt rostljudsskorrande så är jag inte helt nöjd. Sliter det inte snart in sig blir det nog ytterligare en bilservicepraktikdag för undertecknad. Det är ju ändå snart dags för den årliga biltvättardagen...

 

 Lillen ja. Han föddes på trappen i vårt förra hus. Namnet kommer av att han var väldigt liten som ungkatt och aldrig egentligen växte till sig.

Jag vet inte riktigt vad som flög i mig idag, men helt oprovocerat yppade jag något som är så helt olikt mig att jag nu i eftehand närmast blir lite rädd. Jag sade nämligen att "det är väl ingenting att spara på så det är bara att slänga?". Jo, jag sade faktiskt så. Att det var lika bra att slänga det. Jag sade alltså inte det som varit det normala för mig, det vill säga att "det kan ju vara bra att spara på för man vet ju aldrig, så släng inte det".

 

"Det" är i detta fall en kasse med diverse elektronikprylar, främst datorrelaterade sådana. Och det hela skedde i samband med att jag ägnade mig åt en riktigt klassisk semestersyssla. Jag städade i garaget. Städningen är dock inte klar -- imorgon tänkte jag ta mig an skåpet med radiostyrda bilar...

 

Kanske beror hela sinnesförvirringen på att jag även ägnat mig åt en numera klassisk semestersyssla, nämligen att medelst silikon sammanfoga ett växthus. Ja, det blåste ju ganska rejält här i höstas och då ville en del glasrutor inte vara med längre så nu, i mitten av juli, var det kanske dags att fixa till det hela...

 

Och förvirring, ja det var det. För i förmiddags när jag tänkte gå en runda runt sjön, en tur som brukar landa på 2,3 kilometer, så gick jag...och gick...och gick... Och när jag gått klart visade det sig att jag gått ganska exakt en mil. Jag kanske helt enkelt gick i andra, betydligt längre, tankar? Eller så berodde det på den där ljudboken jag hade ljudandes i öronen, för då måste man ju göra annat samtidigt. Som att gå. Jag är kanske en långsammare version av Forrest Gump?

 

Något står uppenbart inte rätt till i Perssons huvud.

 

 

 

 

Morfar, till höger, i sitt esse spelandes munspel. Året var 2008. Till vänster ser vi en av de största proifiler jag känner till. Han kan dyka upp igen under denna semester.

 Här vilar morfar idag. Det skrämmer mig en aning när ens rötter tas ifrån en och de gemensamma minnena kan delas med allt färre personer. Men det är det som är livets gång.

 

 

 

Som många av er säkerligen redan vet så är jag numera en sådan där egenföretagare. Ni vet, en sådan där ohederlig typ som enligt de mindre insatta täljer guld med kniv, tar alla kostnader på firman, skattefuskar och tjänar grova pengar. Eller en sådan där som enligt våra kära politiker är så viktig för samhället och för den ekonomiska tillväxten att de givetvis prioriterar att göra livet enklare för oss och därför under de senate åren har...har...hmm...tja...vad har egentligen hänt...jo...de...har ju slagit sig för bröstet att allt blivit så mycket enklare... Det har de gjort.

 

Så idag, denna sista dag innan den egentliga semestern tar sin början, har jag ägnat mig åt fakturering, sortering, fixande, funderande, avtalsläsande, lönekörningar, moms och skattedeklarationer. Ja det som brukar benämnas pappersarbete. Åt mig själv alltså. Och förbannat mig själv över att jag är så förbaskat bra på att skjuta saker framför mig. Jag borde bli heltidsanställd skottekärreförare. Tolv timmar en söndag. Men nu är det gjort. Det mesta åtminstone.  

 

Men nu var det inte det som jag skulle skriva om denna dan före semesterstartsdagen. Jag återkommer till företagandet en annan gång. Nu, över till det viktiga.

 

Under föregående semester dröjde det fram till en av de sista dagarna innan det blev fiskedags. Därefter blev det dock ett flertal andra turer, men det är en anna femma (vilka ni bland annat kan läsa om här och här.)

 

Vis av detta misstag ville vi i år vara tidigt ute och förlade därmed en fisketur redan nu, innan semestern ens har börjat på riktigt. Man kan faktiskt lära gamla hundar att sitta!

 

 

 

Jadå! Så var den äntligen här. Den sista egentliga arbetsdagen innan semestern alltså. Dagen då man i princip enbart ska pyssla med att städa undan och sortera allt det där som man tidigare lagt på hög i någon märklig tro på att det ska fixa sig på egen hand. Vilket det aldrig gör.

 

Blev det då en sådan dag? Njae, inte enbart. Några autografer skulle skrivas och någon timmes mer eller mindre kvalificerat snackande med folk på besök, men utöver det så... Så nu börjar min semester på riktigt. Eller nästan, men mer om det kommande dagar.

 

Klockan närmar sig 01:00 och jag är fortfarande uppe -- jag tolkar det som att det är en träning inför semestern. Imorgon ska jag dessutom träna på att städa ett skrivbord så att jag även kan ta mig an den semestersysslan här hemma nu när det bara är en arbetsdag kvar.

 

Något annat semesterkompatibelt har annars inte inträffat idag. Inte mer än att jag funderat lite på om advokater verkligen äter med stämgaffel? Eller om det är sant att Luke Skywalker blev biten av en fisk som barn och därför blev en gädd-aj? Eller om Hulken är den minst sedda filmen på bio eftersom att alla gick när det blev grön gubbe?

 

Snart börjar bloggen på riktigt.

 

Så var det då dags igen. Utan några större protester åkte jag för tredje, eller till och med fjärde,  året i rad med till vad som av klientelet att döma kan beskrivas som en blandning mellan en hederlig freak show och lyteskomisk utställning. Det var alltså dags för årets upplaga av Hästveda marknad.

Varuutbudet var som väntat i princip detsamma som i fjol och såldes av samma försäljare vilka dessutom för enkelhetens skull stod på samma geografiska position som i fjol. Utan att överdriva kan man säga att Hästveda marknad är marknadernas motsvarighet till Stefan Pärs.

Marknad innebär givetvis att marknadskepsen åkte på. Jag vet inte om det berodde på den, men inte en enda jobbig försäljare från Viasat, Telenor eller liknande försökte ens prata med mig. Det måste vara ett av mina bästa inköp.

Det märktes direkt att jag är en av de större besökarna.

 

Tack men...nej tack. Jag har faktiskt varit på en ansiktsbehandling en gång. Ansiktsbehandlerskan (ja, det finns säkert ett finare ord för detta speciella yrke) tyckte då att min hy var väldigt fin och välvårdad tills jag berättade att jag aldrig smort in den med annat än med Biltemas handrengöringsmedel (som jag jämförde med behandlerskans dyra peelingkräm). Jag tror aldrig att min hy åldrats så snabbt på så kort tid någon gång.

Det gick ungefär 758 stycken mer eller mindre märkliga CD-skivor ämnade för den tyska marknaden på varje tysk marknadsbesökare...

 

Efter en lång stunds letande fanns jag min gamla trogna marknadskepskompis. För att visa att vi på något vis befinner oss på samma nivå genomförde jag en smidig knöböjning.

 

Avundsjukan i den blicken på min marknadskeps visar bara hur eftertraktad den är...
 

Att vara semesterbloggare under en arbetsvecka är som ni förstår inte helt enkelt. Det blir som att dubbeljobba där man dessutom inte har någon som helst nytta av det man gör på jobb nummer ett när man tar tag i jobb nummer två. Då hade det ju liksom blivit en arbetsblogg istället för en semesterblogg och jag hade bloggat om att jag idag med ena benet inne i medelåldern för första gången rattat en automatväxlad bil. Och att jag kommit överens med chefen att det som inte klart på fredag kväll får vänta tills augusti.

Jag tar nya tag imorgon.

 

 

 Men titta! Här har vi ju en sådan där nystaplad pappershög. Det papperslösa kontoret tror jag på när jag ser papper på det.

De senaste fem åren har semesterbloggen tagit sin början vecka 28. Detta har skett av den enkla anledning att min semester helt enkelt börjat just då. I år kommer så inte att ske. Att min semester tar sin början vecka 28 alltså. Detta då jag inte riktigt kommit överens med min chef om när semestern ska börja. Inte ens det argument att Semesterbloggen, denna auktoritet på den svenska blogghimlen, alltid börjat denna vecka bet på min envisa överordnade. Och inte nog med det, för chefen har ännu inte kunnat besluta om hur lång semester jag ska få. Till och med vecka 32 har det varit de senaste åren och eftersom jag är van vid det så vill jag att det så ska förbli. ”Njae, jag vågar inte lova det i år”, sade chefen. Chefen är en envis jävel… Och beslutsångest har han också.

 

Semesterbloggen skiter dock högaktningsfullt i allt detta och kommer att, som traditionen bjuder, givetvis dra igång under vecka 28. Och fortsätta under fem veckor fram till och med vecka 32. Traditioner är till för att bevaras! Må vara att dess innehåll under den första veckan blir något mindre hängmattebetonat, men det är ett pris vi får betala i år. Och kanske är det ändå så att en liten inblick i en semesterbloggares liv utanför just semesterbloggandet kan vara nyttigt? För det är ju trots allt så att jag semesterbloggar inte på heltid.

 

 

Förresten, sade jag att chefen ovan numera är undertecknad…?