knegus

Den fjärde och sista delen av vår lilla serie "Västergötland 2015" kommer här...

 

 

 

 

Om jag inte är helt ute på min velociped så skapades enligt skapelseberättelsen det torra landet på den tredje dagen. Detta kan tyckas aningen ironiskt då vi under vår tredje dag som turister i Västergötland inte upplevde så mycket av detta torra land.

Resan fortsätter och idag blir det i igenkänningens tecken...

 

En semesterblogg kräver sin lilla tripp i Sverige. I år var denna vagabondhändelse förlagd till Västergötland, ett landskap som många utländska turister tror ligger vaster om Gotland, vilket i och för sig är sant, men där ligger ju först Östergötland. Detta kan tyckas lite märkligt då detta landskap enligt enkel logik torde ligga oster om Gotland. Mången tysk turist har därför av misstag trott att Visingsö är Gotland. Visingsöborna tar det hela med ro och oroar sig mest för att Almedalsveckan ska gå samma geografiska öde till mötes som familjen Fleischmanns semester.

Nu har detta ingenting att göra med årets landskapstripp så därför talar vi inte mer om det.

Då kör vi!
 

 

 

Imorgon ska jag likt en annan Carl von Linné bege mig ut på en liten landskapsresa (=risk för senarelagda blogguppdateringar) under några dagar. I år är det Västergötland som står på schemat och jag har därför ägnat dagen åt att packa. Med knappa 20 minuter kvar av dygnet så ser packningen ut som följer:

 

 

Har man ingen egen hund så får man låna en mellan varven, och det har jag gjort idag. Varit hundvakt alltså. Detta är en av få förmåner som fortfarande är skattefria under förutsättning att hunden i fråga inte är en tax, s.k. tax-free.

Semesterns andra lilla fisketurs väsentliga händelser återberättas nedan med hjälp av bilder vilka listigt ackompanjeras med texter undertill, s.k. bildtexter. Hoppas de inte stör.

 

Det gick väl bra, så sej?

I vår serie "semesterjobb" har vi idag kommit till den oerhört spännande sysselsättningen att medelst skottkärra förflytta fyllningsmaterial till andra platser i trädgården.

 

Det verkar bli en hantverkarsemester detta. Kanske inte helt oväntat, då det på semestern ska göras allt det där som borde ha gjorts innan semestern då det oftast är projekt som är menade att göra semesterlivet lugnt och fridfullt.

 

Idag har jag fått gå i närkamp med hantverkargöra i allmänhet och och spackling i synnerhet. Jag säger bara...jösses. Detta måste vara den tråkigaste syssla man kan åta sig (=bli beordrad till). Skulle man någon gång få för sig att människan inte är dum så är det bara att tänka på att det finns folk, målare tror jag de kallas, som arbetar med detta. Frivilligt. Sedan är man på andra tankar igen.

 

Förändringens vindar har idag blåst över mig! Inte bara att jag ägnat en del av dagen åt fysiskt arbete (mer om det en annan dag...kanske), utan jag har även gjort något åt mitt yttre. Svårt att förbättra något som redan är perfekt kan tyckas...och jag håller med. Känsliga läsare bör dock vara beredda på att det nedan förekommer en hel del egocentrisitet.

Slutligen bör det påpekas att personen på bilderna inte har någonting med texten att göra.

 

Andra semesterveckan och dags för en liten utflykt i finkulturens tecken. Tyckte åtminstone jag, för skutan styrdes mot vårt av Torsson så vackert omsjungna grannland: Danmark! Det är ju som bekant ett dejligt land där Pedersen inte bara kör knallert utan även citerar HC And.

Visst, Helsingör är ju knappast Marseille, men nog ville jag tura ändå.

 

 

 

Då var det så dags för mig att vara lite tråkig svensk och gnälla lite på vädret. Det är inte så att jag i vanliga fall är en överdrivet värmeälskande individ, men när kylan är så pass påträngande att jag måste ikläda mig långärmat mitt på dagen och inte kan utföra ett ordentligt test av hängmattan, ja då känner jag att måttet är rågat!

Återkommer med nya, mer positiva, krafter nästa vecka, men tills dess värmer vi oss med dagens bästa skämt:

"Jaha, typiskt. Jag frågade efter vägen till logopeden och nu står jag här hos låssmeden."

Roligare än så blir det inte.

Mitt ordningssinne är kanske inte det bästa, vilket vem som helst som okulärbesiktigat något av mina skrivbord kan intyga. Det finns dock vissa saker som stör mig och som folk som känner mig gör bara för att retas.

Nedanstående bild är just ett sådant exempel.

 

 

 

Vissa dagar blir inte alls som man tänkt sig utan bara...skit. Idag var en sådan dag. En skitdag alltså.

Att fiska är lite som att göra någonting samtidigt som man inte gör någonting. Jag tycker om att inte göra någonting. Jag tycker även om att känna att jag har gjort någonting. Det är nog därför jag tycker om att fiska eftersom jag utan att egentligen göra någonting känner att jag har gjort något.

Och det har jag gjort idag.

Eftersom mörkret lämpligt satte stopp för mina praktiska utflykter under gårdagen så fick dessa fortsätta idag. Det var även dags för en premiär som säger en hel del om hur bevandrad jag är i hantverkarträsket. Jag använde för första gången i mitt liv en cirkelsåg, en sådan där manick som snurrar utav bara h-e och tydligen sågar rakt.

 

Jag är ingen praktiskt lagd person, det ska gudarna veta. Och särskilt spontan i mina handlingar är jag inte heller.

Ändå snubblar jag under semestertider ofta in på en massa praktiska projekt. Denna semester är tydligen inget undantag. Föga kunde jag ana i förmiddags att jag några timmar senare skulle stå och plocka brädor på Byggmax. Eller att jag skulle ha ett överhettat kreditkort i fickan efter att närmast spontanhandlat en ny grill, som dessutom var av större modell än vad den första spontaniteten först tyckte behövdes. Det är dyrt att ha släp med sig när man ska handla för man får plats med så mycket...

Men bra blir det. Och uppskjutet av ekonomiska skäl blev mitt fiskespöinköp.

 

Semestern...nu är den här på riktigt. Och nog har det märkts, för utöver att jag fått säsongens första myggbett (i plural till råga på allt!) så har jag dessutom påbörjat en klassisk semestersyssla i form av garagestädning...

 

"Äntligen!", som en viss Gert "Ribban" Fylking skulle ha sagt, men nu är det banne mig nära den riktiga semestern. Nio timmars vinslövskontorsgöra blev det idag, och nu ligger båten så pass förtöjd att den klarar sig några veckor...hoppas jag. Så imorgon kan vi börja på riktigt.

Nog om det, men med ett sådant schema är det svårt att finna intressanta semestersysslor, så när jag kom hem så...

 

 

 

Så var den då här, den sista arbetsdagen innan den riktiga semestern. Idag har jag därför  mest ägnat mig åt att sortera allt det där som tidigare lagts på hög...och det var en del och dokumentförstöraren har gått varm. Men nu lovar jag att jag framöver alltid kommer att ta tag i sådant direkt så att ingentng blir liggande. Ett löfte jag för övrigt alltid avger denna tid på året, men till mitt försvar ska sägas att jag brukar faktiskt hålla det i åtminstone fyra veckor.

Nåväl, riktigt än startar inte den riktiga semestern, för så fungerar det inte när man tillhör nutidens hjältar (a.k.a. egenföretagare). Så därför ska morgondagen till stor del ägnas åt fakturering. Denna syssla utförs dock från kontoret i Vinslöv. Ja, jag har expanderat lite då jag kände att Staffanstorp blev för litet så numera finns även ett kontor i metropolernas metropol. Härifrån ska det även skickas en del smutsiga revisionsberättelser till vårt kära skatteverk, samt tas tag i min egen lilla bokföring...och göras löner. Men efter att allt detta är gjort tror jag det är semester. Och då kör vi!

 

Ett säkert tecken på att semestern är nära är att man inte kommer hem samma dag från jobb som man kör dit. Idag var en sådan dag, och då är det minsann inte lätt att vara en kreativ semesterbloggare. Så därför undviker jag det idag.

 

Men det innebär samtidigt att mitt lilla tidsschema ser ut att hålla och det är banne mig inte det sämsta.

 

 

Två dagar in på det som planeras blir den sista arbetsveckan innan semestern så tänkte jag ge er en liten inblick i mitt arbetsliv som pappersvändare. Jo, det är mycket det jag pysslar med i detta papperslösa samhälle. Jag vänder papper. Så här kan det gå till:

 

Jag kommer till jobbet och sätter mig vid mitt skrivbord. Åtminstone tror jag att det är ett skrivbord där under alla papper, det har jag fått berättat för mig. Idag var jag till en början ovanligt positiv och kände att det nog inte ska vara några problem att hinna bli klar med allt jag planerat innan fredag. Vid det här laget borde jag dock ha lärt mig att det är farligt att ropa hej för tidigt. Därför hälsar jag sällan på folk före lunch.

 

För när jag likt kungen så började vända blad så fann jag oklara papper. Ja, inte så att de var suddiga utan de var inte klara. Och där under fanns det föga förvånande flera blad av liknande sort och under dem en hel hög med papper som inte var så färdiga som jag kände mig innan jag var helt färdig. Så jag fortsatte att vända papper och blad, blad och papper. Och så fortsatte jag i tretton timmar innan jag begav mig hemåt.

 

Imorgon ska jag vända fler papper och kanske till och med skriva något på dem också. Troligtvis mitt namn. Jag lever ett spännande liv även när jag inte har semester.

 

 

Sanna mina ord, men plötsligt händer det! Du befinner dig på ett ställe och i ett sammanhang som du bara en vecka tidigare knappt trodde var möjligt. För varför skulle jag, en söndag som så småningom övergick till måndag, befinna mig mitt ute i ingenstans tillsammans med hur många personer som helst, varav många tagit sig dit för ägna sig åt det mest oekonomiska sätt som finns för att ta sig fram, nämligen dansa? Och detta till musik som jag mest förknippar med barndomens bilresor. Nej, det är inte direkt sådana sysslor jag är känd för.

 

Men att få beskåda detta skådespel, som nästan kan liknas vid ett Skansen men med människor som glatt intog sina roller som katter, gorillor, hermeliner, (snusk)humrar och pumor, är absolut ingenting jag ångrar. Tvärtom var det var en riktig upplevelse att betrakta från åskådarplats. Segt att stiga upp en måndag för att jobba är jag ändå van vid.

 

Dessutom stoltserar jag nu med en ny, imponerande, fiskekeps. Men den sparar jag till ett senare tilfälle.

 

Folk klättrar på väggarna och uppvisar en rastlöshet som inte skådats sedan rasten lästes in på den dubbla tyskalektionen med Bertil Nilsson på Heleneholms gymnasium en gråmulen tisdag under mitten av nittiotalet.

Men hav förtröstan, för snart är tiden kommen! Fyrtiosju veckor har passerat och det är snart åter dags för Semesterbloggen – denna institution inom den svenska kultursfären! Likt julafton har sin 24 december så har Semesterbloggen sina veckor 28-32. Traditioner är banne mig till för att hållas!

Nåväl, aldrig kunde jag tro att mina små semesterbetraktelser skulle få ett sådant genomslag som de har fått. Ni kanske trodde det var igår, men icke, det var redan år 2009 som hängmattan kom in i era liv och då först under den sjunde dagen, för det är ju då som man vilar, eller?

 

På tal om hängmattan så kan jag redan nu avslöja årets stora nyhet: Det har installerats en ny! Kulturskymning säger vissa. Ett bevis på en formidabel entreprenörsanda säger andra. Välj själva, jag återkommer med en fullständig recension senare.

Låter det för bra för att vara sant? Jo, det är det också, för likt i fjol tvingas vi först genomlida en seg arbetsvecka (med nummer 28) innan semestern (med veckonummer 29) tar sin början. Men det hindrar inte Semesterbloggen från att smygstarta vecka 28. Se det som en uppvärmning så kanske det, bortsett från håll på båda sidor, går lättare. Traditioner är ju till för att hållas.

Jag förklarar härmed Semesterbloggen 2015 för invigd!